En fuskares bekännelser

Så har jag då äntligen lyckats baka lite bröd! Men, ja, jag måste ju erkänna att jag var tvungen att fuska lite för att få till det tyvärr. Om det finns några gamla glömda brödgudar någonstans i någon tro så är de antingen helt galet upprörda över hur jag hanterat degen idag eller så sitter de och gapflabbar åt mig! Gjorde det själv ett tag också faktiskt, skrattade alltså! Hur svårt kan det vara och hur mycket kan man konstra till det för sig egentligen?!


Var ju så glad över att min surdeg äntligen ville vakna till liv! Och som den vaknade sedan då! Under natten till igår så tog den sig friheten att kika utanför glasburken tom, även fast jag gav den en större att växa i! Så igår kväll satte jag återigen en fördeg som skulle jäsa sig tjock och härlig över natten så att jag idag på morgonen skulle kunna baka lite härligt surdegsbröd. Full av förväntan smög jag så ut i köket i morse och lyfte på locket till min bunke...pyttesmå löjliga bubblor var allt den hade lyckats med på hela långa natten... Gjorde i alla fall ett försök och satte en deg som sedan fick stå i den goa värmen vid spisen och gotta sig i två timmar, gav den en timma till, sen morrade jag åt den ojästa sörjan och gick ut för att köpa lite jäst! Hemma igen, efter en riktigt härlig promenad, rörde jag ut jästen i lite vatten, hällde tillbaka degen i maskinen, blandade i jästen och lite mer mjöl och knådade den stund till i assistenten. Och då ÄNTLIGEN började degen att jäsa! När degen så jäst färdigt bakade jag ut den till två bröd men inser, när de ligger där på bakplåtspappret och flyter ut, att den är alldeles för lös för att kunna bakas på bakplåt...skulle nog slutat med bröd i hela ugnen tror jag... Jag tar fram två avlånga formar, som jag smörjer med lite olja, och börjar försöka få över degen till dem. Degen är lös och väldigt seg, kletar sig över allt och liksom lever sitt egna lilla liv när jag försöker få i den i formarna. Till slut lyckas jag, med sambons hjälp, att få ner i alla fall större delen av degen i formarna, resten sitter på mina armar och händer, på bakplåtspappret och på köksbänken! När bröden sedan är färdiggräddade tänker jag att jag ska ta ut dem ur formarna för att få en knaprig och go yta runt om. Men...de sitter fast, som berget, orubbliga! Det ena brödet försöker jag liksom skära ur med en stekspade i plast, men det medför bara att jag har sönder brödet istället för att få ut det, det sitter fortfarande stenhårt fast och jag tänker: Men så sitt där då! När bröden har svalnat går det bättre men nu är de ju mjuka på sidorna...

Visar så klart det brödet som är helt och fint!

Hur det smakade? Helt gudomligt så klart! Såååå gott! Är glad att jag blandade i lite jäst istället för att slänga allt som jag faktiskt tänkte göra först!