Surdegsknäcke

Idag har det bakats knäckebröd på surdeg! Har aldrig provat att baka eget knäckebröd förut och blev väldigt sugen på det när jag läste om det i en blogg. Så igår satte jag  en deg som sedan skulle stå och jäsa och gotta till sig över natten. Hade lite svårt att tro att den där tunga klumpen som låg där i degskålen igår skulle orka jäsa upp något men, i morse var den, till min stora lycka, nästan  dubbelt så stor! hade dottern till hjälp att kavla ut degen och hej vad det gick. Några strödde vi lite flingsalt över (eller tanken var att det skulle vara lite men, som sagt, jag hade dottern till hjälp...he he) och några gräddade vi helt naturella. Nästa gång ska jag våga mig på att krydda med lite olika smaker också tror jag!

 Liten bagare!

 Runt knäcke med "lite" flingsalt på.

Avlånga bitar, naturella.

Behöver jag tillägga att de blev fantastiskt goda? Lite ljumna med smör och ost på...mmmm! =)

Lycka!

Ljuvliga dofter sprider sig i mitt kök! Att gå här i köket och känna alla dessa härliga dofter är nästan bättre än att äta all den goda maten och det nybakade! Fast bara nästan... Till min stora lycka har jag idag äntligen lyckats med ett surdegsbak och denna gången utan att fuska med jäst! Doften av nybakat bröd blandas med dem från köttfärssoppan och äpplepajen jag lagade till lite tidigare under dagen. Tänk att man kan känna en sån lycka över att ha skapat något i köket! För det känns faktiskt som att jag har skapat, inte bara tillagat!

Pajen hann jag inte ta något kort på innan vi åt upp den, antar att det var ett gott betyg! Men de härliga svenska äpplena hann jag ta en bild av innan de åkte ner i pajen och det finns inga äpplen som doftar så gott som de svenska och pajen blir ju bara så god!

Här är det då äntligen, mitt surdegsbröd! Denna gången ett ganska grovt med en massa härliga, goa frön i.



En fuskares bekännelser

Så har jag då äntligen lyckats baka lite bröd! Men, ja, jag måste ju erkänna att jag var tvungen att fuska lite för att få till det tyvärr. Om det finns några gamla glömda brödgudar någonstans i någon tro så är de antingen helt galet upprörda över hur jag hanterat degen idag eller så sitter de och gapflabbar åt mig! Gjorde det själv ett tag också faktiskt, skrattade alltså! Hur svårt kan det vara och hur mycket kan man konstra till det för sig egentligen?!


Var ju så glad över att min surdeg äntligen ville vakna till liv! Och som den vaknade sedan då! Under natten till igår så tog den sig friheten att kika utanför glasburken tom, även fast jag gav den en större att växa i! Så igår kväll satte jag återigen en fördeg som skulle jäsa sig tjock och härlig över natten så att jag idag på morgonen skulle kunna baka lite härligt surdegsbröd. Full av förväntan smög jag så ut i köket i morse och lyfte på locket till min bunke...pyttesmå löjliga bubblor var allt den hade lyckats med på hela långa natten... Gjorde i alla fall ett försök och satte en deg som sedan fick stå i den goa värmen vid spisen och gotta sig i två timmar, gav den en timma till, sen morrade jag åt den ojästa sörjan och gick ut för att köpa lite jäst! Hemma igen, efter en riktigt härlig promenad, rörde jag ut jästen i lite vatten, hällde tillbaka degen i maskinen, blandade i jästen och lite mer mjöl och knådade den stund till i assistenten. Och då ÄNTLIGEN började degen att jäsa! När degen så jäst färdigt bakade jag ut den till två bröd men inser, när de ligger där på bakplåtspappret och flyter ut, att den är alldeles för lös för att kunna bakas på bakplåt...skulle nog slutat med bröd i hela ugnen tror jag... Jag tar fram två avlånga formar, som jag smörjer med lite olja, och börjar försöka få över degen till dem. Degen är lös och väldigt seg, kletar sig över allt och liksom lever sitt egna lilla liv när jag försöker få i den i formarna. Till slut lyckas jag, med sambons hjälp, att få ner i alla fall större delen av degen i formarna, resten sitter på mina armar och händer, på bakplåtspappret och på köksbänken! När bröden sedan är färdiggräddade tänker jag att jag ska ta ut dem ur formarna för att få en knaprig och go yta runt om. Men...de sitter fast, som berget, orubbliga! Det ena brödet försöker jag liksom skära ur med en stekspade i plast, men det medför bara att jag har sönder brödet istället för att få ut det, det sitter fortfarande stenhårt fast och jag tänker: Men så sitt där då! När bröden har svalnat går det bättre men nu är de ju mjuka på sidorna...

Visar så klart det brödet som är helt och fint!

Hur det smakade? Helt gudomligt så klart! Såååå gott! Är glad att jag blandade i lite jäst istället för att slänga allt som jag faktiskt tänkte göra först!

Surdegsbak

Har länge funderat på det där med surdeg som så många pratar om, brödet blir ju så fantastiskt gott och så är det så där härligt ursprungligt på något vis. Nu har jag genom min kära mormor äntligen blivit invigd i surdegsbakandet! För några dagar sedan fick jag ett par portioner surdeg som hon tillverkat och sedan fryst in och sparat till mig.

I lördags tinade jag en omgång som jag sedan "matade på" och igår kväll satte jag en fördeg som jag idag har bakat ett ljust bröd på. Tyvärr så misslyckades det totalt...degen jäste väldigt långsamt och inte alls så mycket som den ska göra och när jag sen bakat ut bröden och de skulle jäsa igen hände nästan ingenting...bröden ser väldigt goda ut, och det är de också, på ytan, men insidan är geggig och ojäst och smakar inget vidare. Har läs en del på en sida som heter bakasurdeg och funderar nu på att sätta min egen surdeg enligt deras recept, inte för att jag egentligen tror att det är något fel på mormors men, då blir det liksom lite lättare att se var i processen som jag kan ha gjort fel. Misstänker att det kan ha varit när jag "matade på" min surdeg som det blev fel, jag använde mig av vanligt vetemjöl och på bakasurdegs sida har jag läst att det bästa är att använda ekologiskt mjöl då detta inte är så processat som vanligt och har bättre jäsegenskaper i sig.

Så här har det iaf sett ut under dagen:

Att baka med degen som man får när man bakar på surdeg var i alla fall helt fantastiskt! Konsistensen på degen var en helt annan mot vanlig deg som man sätter på jäst, det känndes nästan som att degen levde på något underligt vis! Imorgon ska jag helt klart se till att fylla på mitt skafferi med lite nya mjöl- och grynsorter så att jag snart kan göra ett nytt försök!